Som alltid har funnits där. Som man kan prata om allt med, men som man inte träffar så mycket längre. Det har i alla fall jag, och hon heter Felicia Takman och för 5 och ett halvt år cirka träffades vi och klickade direkt. Vi har så många fina minnen tillsammans jag och hon: Krokodilrace i simhallen, Åre, Dalarna, Alla simträningar då vi åkte dit två timmar tidigare för att få umgås mer, Gröna Lund, Singstar och en massa mer. Allt detta är så oförglömligt, så otroligt oförglömligt. Felicia är oförglömlig och vet ni vad som är synd? Vi träffas inte så mycket längre, men TROTS det, kan jag kalla henne min bästa vän. Vi båda har såklart andra vid sidan om, men Felicia kommer alltid att vara min bästa vän oavsett om vi tappar kontakten, för jag har suttit ett tag nu och tittat igenom gamla videos och bilder vi har, och sättet vi pratade/pratar om varandra är helt sjukt, och vi sa förevigt. Så det ska bli det också. Jag hoppas, hoppas att vi kommer börja på samma skola nu till höst, Kärrtorp, men jag vill samtidigt att hon kommer in på sitt förstahandsval, så att hon får gå där hon absolut vill gå. Men för mig gör det ingenting alls om hon slutar på Kärrtorp för då får jag vara med henne och då vet jag att vi kommer hitta tillbaka till varandra.
Jag vet inte var jag vill komma med detta inlägg, men jag vet bara att vår vänskap aldrig kommer att ta slut och det är jag glad för. Jag älskar dig Felicia Takman ♥