Äntligen är helgen här, som tar slut imorgon men det gör inte så mycket. Det är faktiskt hyfsat kul i skolan. Igår drog jag och massa folk från klassen + min barndomsvän Moa hem till en tjej i klassen, Ingeborg. Vi hade supertrevligt faktiskt och jag är glad att det blev av. Kom alla närmre så det var verkligen värt det. Jag och Moa kom hem tillsammans och la oss direkt. Vi vaknade tidigt och nu har vi tjockat oss hela dagen och taggar nu inför en hälsovecka. (Det är en helt annan historia). Ikväll vet jag inte vad som händer, men jag kanske bara stannar hemma och vilar upp mig. Har rätt mycket att ta igen på PLL. 

Har börjat bli en hater på Twitter som klagar på allt, men det ska ändras! 

Min första simträning igår gick verkligen åt SKOGEN. 

Har varit jättesugen på att köpa ett par primeboots nu ända sedan i våras tror jag det var, kanske till och med förra hösten och nu har jag jobbat extra en del vilket hjälper mig på vägen. Min fråga nu är bara om jag ska köpa svarta eller bruna. Jag gillar de höga bruna, men de kommer jag inte köpa eftersom att jag är väldigt kort, så uppenbarligen skulle mina knän försvinna ned i skon. Jag gillar nog de bruna mest, men kan ändå inte bestämma mig. Sen får jag se om jag tycker det är värt att lägga ner pengar på i slutändan, men aa. 

 

Denna låt hittade jag för någon vecka i min fina vän Felicia's spellista på Spotify, så heder till henne alltså. Älskar låten! 

Nu tänkte jag berätta om det gymnasium jag går på, Kärrtorps Gymnasium. 
Jag vill börja med att säga att jag är supernöjd! Jag är verkligen glad att jag valde detta gymnasium samt linje, och jag känner faktiskt att det inte kunde bli mer rätt. 
Till att börja med är miljön superfräsch! Skolan är stor och ljus. Skolan är faktiskt rätt så lik Blackebergs Gymnasium inväntigt då den är byggd mer på höjden. Det är fyra våningar och så är det en ljushall i mitten vilket är supermysigt! Alltid när man går där nere känner man sig så sjukt iaktagen för man kan se folk som hänger sig över alla våningar och tittar ned på alla som går där nere. Miljön är i alla fall ett plus och något annat som är det är skolmaten! Det har hittils inte varit något som jag inte tyckt om och det känns bra eftersom att lunchen är viktig. Vad mer då? Jo, eleverna är viktiga! Jag har faktiskt hittat urgulliga vänner. Just nu är jag med folk jag visste vilka det var innan och jag är väldigt glad för att jag hittat dem. Resten av klassen känner jag inte så bra än, men de flesta verkar sköna och så vilket är skönt. Något annat jag tänkt på om kärrtorp är att man känner sig som en i gruppen. Det är ingen som ser ner på en bara för att man är 1:a och ingen som ser ner på en för att man ser ut på ett visst sätt. Det känns verkligen bra och alla är väldigt välkomnande. 
Lärarna är bra dem med, vissa bättre än andra men jag antar att man måste ha dem ett tag för att kunna göra en bedömning av dem - om man ens ska det. 

Jag är i alla fall supernöjd med mitt val, som jag började inlägget med. Om jag ska klaga på något är det att lektionerna är så långa, men jag antar att det är något man får vänja sig vid. Jag känner att mina 3 år på Kärrtorp kommer bli skitbra! 

 

 

Jag lärde mig denna låt på piano en morgon innan skolan och den blev bara bättre och bättre. Kanske blir det en cover av detta av mig och Felicia någon gång. Man vet aldrig! 

 

 

Jag brukar ofta tänka på vad denna risk kan innebära. Denna risk kan ju i sluutändan bli en sådan stor chans och möjlighet och då var den ju till sist värd att ta. 
Mitt nyårslöfte var att jag skulle våga mer, våga ta fler risker för att stärka mitt inre, för att stärka min tillit till mig själv men även för att stärka min självständighet. 

Häromdagen diskuterade vi olika ämnen i klassen och då var det en kille som sa att om man bara är tyst och inte gör någonting kommer man ingen vart. Det är som att man bara står och trampar vatten istället för att simma på riktigt och det var så himla sant. Självklart vågar vissa mer än andra. Folk som har så mycket att ge, kanske inte riktigt vågar ta det där steget men det är det jag försöker visa nu hur viktigt det faktiskt är att stå upp och våga. 
Jag har tagit många stora risker i mitt inte så långa liv, och det har såklart slutat negativt också. Det har ärligt talat slutat riktigt dåligt, men det jag vill säga är att man går vidare. Trots att det blev så dåligt i slutändan kan jag idag vara så himla stolt att jag tog den där risken. Annars hade jag bara gått för mig själv och undrat vilket visade sig vara helt i onödan. 

Jag ska inte skriva mycket längre än såhär, för många har säkert redan slutat läsa, men ta risker. Gör det. Se det som att åka fritt fall första gången på Gröna Lund. Jag kommer ihåg att det kändes så himla tungt, jobbigt och pirrigt första gången men efter att jag åkt var jag superglad och sa: ''Varför gjorde jag inte det här tidigare?!''. 
Vissa saker är lättare än andra att göra, men jag säger bara att om det är något du undrar över eller om det är något du vill göra men inte riktigt vågar. Gör det ändå, för annars står du som sagt bara och trampar vatten. Det låter töntigt men ärligt talat så lever man bara en gång och den där risken du är rädd för, kanske slutar riktigt bra. Det värsta som kan hända är trots allt inte så hemskt som det kanske verkar vara. 
Till sist vill jag bara säga att jag alltid finns här för alla mina bloggläsare - och de som kanske bara tittar in. Om det är något du går och grubblar över och inte riktigt vet vad du ska göra kan du alltid slänga iväg ett mail till mig på [email protected] och berätta så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa till! Ni når mig alltid på mailen! Fundera på det, ser du övervägande risker eller chanser? Vilka risker och chanser är värda att ta?

Hej alla bästaste bloggläsare! Nu har jag äntligen en ny och fräsch design, vilket betyder en ny och fräsch blogg. Jag tänker nu komma igång och ge er den bästa uppdateringen på länge, och den roligaste. Jag har massor att komma med och så vill jag tacka de som haft tålamod och varit trogna bloggläsare och tittat in fast än jag haft paus. Jag är såå glad! Jag har lite brådis just nu, för jag ska in till stan och träffa Angelica men jag vill bara säga att igår hade jag en bästa kvällen på länge. Det var såå mysigt. Mer berättar jag senare. Puss & Kram!

 

 

Nu är det så att jag inte har någon lust att blogga såhär med min nuvarande design. Vet inte varför, men jag finner inte något roligt i det, men om cirka 7 dagar skulle jag tro får jag min nya design och då börjar jag om på nytt. Jag vet inte än om det blir en helt ny blogg, eller om jag fortsätter här men det får ni helt enkelt se då! 

Har jag tur får jag designen om 4 dagar också, jag vet helt ärligt inte själv heller men då kommer min blogg bli bättre än någonsin! 

Hej allesammans! 

Jag vet inte riktigt vad som har hänt men helt plötsligt har jag ingen bloggmotivation kvar.. Vet massa saker att skriva om, men jag är så trött på min design och det gör det hela mycket tråkigare. Sen efter min bloggpaus förlorade jag över 200 läsare vilket gjorde allt sämre också så nu är jag i princip på 0 igen vilket suger. 

Jag hoppas att hon som ska göra min design hör av sig snart! 

 

För övrigt har denna vecka spenderats med Favild och Felicia + massa andra från Sportscamp! Ska faktiskt snart in till stan igen för att träffa dem men först till Sollentuna med pappa för att handla saker inför skolan! Puss & Kram!

 

 

 

Så varför i helvete är det såhär? Varför ska man inte kunna gå iväg utan att oroa sig om att ens vänner kanske säger något illa om en själv? Varför snackar man ens skit?

Dessa anledningar är några av de som gör att jag helst umgås med killar och därför har fler killkompisar än tjejkompisar. När killar bråkar, slår de kanske till varandra och så var det med det. Det är inget jävla drama, inte som i tjejvärlden i alla fall. Och det är ju så otroligt skönt att känna att man verkligen har någon! Att känna att, ''Ja, den här personen tycker verkligen om mig'' Är inte det härligt?
Det kanske finns andra sammanhang då du tror att du har en vän som står dig väldigt nära, men sedan visar det sig att den personen inte alls var som du trodde utan den här vännen är egentligen din största fiende. Varför är min fråga, varför?

Det är synd att det faktiskt, ärligt talat har blivit som en social grej att prata om andra men vad fan. Varför pratar man inte bara om saker som hänt, eller andra saker. Du som läser det här kanske sitter nu och tänker att ''Vadå, sen när har man inte pratat om saker som hänt andra eller om andra i huvudsak''. Men egentligen så kanske inte den personen du pratar om i stunden inte alls tycker om att du pratar om det du faktiskt gör. Det är så sjukt, eftersom att världen är så stor, och man har många vänner men man vet inte riktigt vilka som är ens äkta och inte vilket är jävligt synd.
Jag brukar tänka att det är skillnad på t.ex att vara någons bästa vän och att vara en av någons bästa vänner. Eller det att man kanske har en extremt nära vän, men för den vännen är man inte precis lika nära. Alla har ju sina tankar och åsikter om olika människor, saker och ting men det är faktiskt inte alltid man behöver prata om det eller utmärka sina tankar.

 

Så vart vill jag komma med detta inlägg? Jo, att om du till exempel säger till en vän att ''Du är så jävla viktig för mig och i mitt liv. Jag tycker verkligen om dig'' så måste du väl mena det och i så fall finns det ärligt talat inte en jävla anledning till att man ska prata illa om den oavsett i vilket läge det är och för mig är detta en självklarhet. Om jag tycker om någon, varför ska jag då vilja sprida något om den som kanske hänt, eller säga något om den personen. Om man då gör det anses det enligt mig bara vara extremt jävla falskt mot den vännen man gör det. Tänk att den vännen då sitter hemma och tänker att ''Shit, jag har verkligen någon som bryr sig om mig!'' och den känslan är så sjukt underbar det vet jag. Men då på andra sidan sitter du och pratar illa om den personen. Nej, det finns ingen logik i detta.

 

Den här serie, tittar i princip alla mina vänner på, och i skolan brukade de alltid snacka om vad som hände, och jag hade bara sånt stort hat emot det. ''Jag har aldrig tid att titta på serier'' sa jag. Men nu på lovet började jag titta på det. För cirka 2 veckor sedan, och jag är fast. Jag har redan kommit till S03E16 så jag har tittat extremt mycket. Serien är verkligen sjukt bra och jag ångrar lite att jag inte tittade tidigare, för då hade jag kunnat diskutera med mina vänner om det, men den 13e kommer Soner ner/upp (har ingen aning om var Flen ligger) hit och då ska vi snacka. Han har nämligen också tittat haha, så sööt! 

För er som inte vet, finns serien att ladda ner på ThePiratebay, och man kan även se den på swefilmer. Jag säger till er som INTE sett den att se den! Det är såå värt alla timmar inomhus! (Haha)