Work your ass off
Äntligen är helgen här, som tar slut imorgon men det gör inte så mycket. Det är faktiskt hyfsat kul i skolan. Igår drog jag och massa folk från klassen + min barndomsvän Moa hem till en tjej i klassen, Ingeborg. Vi hade supertrevligt faktiskt och jag är glad att det blev av. Kom alla närmre så det var verkligen värt det. Jag och Moa kom hem tillsammans och la oss direkt. Vi vaknade tidigt och nu har vi tjockat oss hela dagen och taggar nu inför en hälsovecka. (Det är en helt annan historia). Ikväll vet jag inte vad som händer, men jag kanske bara stannar hemma och vilar upp mig. Har rätt mycket att ta igen på PLL.
5 snabba sanningar
Primeboots - Brown VS. Black?
Har varit jättesugen på att köpa ett par primeboots nu ända sedan i våras tror jag det var, kanske till och med förra hösten och nu har jag jobbat extra en del vilket hjälper mig på vägen. Min fråga nu är bara om jag ska köpa svarta eller bruna. Jag gillar de höga bruna, men de kommer jag inte köpa eftersom att jag är väldigt kort, så uppenbarligen skulle mina knän försvinna ned i skon. Jag gillar nog de bruna mest, men kan ändå inte bestämma mig. Sen får jag se om jag tycker det är värt att lägga ner pengar på i slutändan, men aa.
Q: Vilken färg tycker ni jag ska köpa?
Skola, käka, jobba
Hej allihopa!
Just nu är jag hemma hos Felicia - med Felicia - för att äta lite mellis, vilket vi redan gjort så om cirka 5 minuter ska vi bege oss mot Eriksdalsbadet och vår första simgrupp för i år. Vi ska tydligen träna 10-14 åringar först, och efter det ska jag grabba något att käka till middag och till sist åker jag till Gubbängen för att jobba ytterligare med en grupp barn där. Tur för mig att jag tycker det är kul att jobba, annars hade jag legat risigt till! Skoldagen var kort och bra. Började 9:20 och slutade 13:05. Superskönt, bara 2 lektioner. Hur som helst måste vi dra oss nu! Puss & Kram!
Dagens låt
Vet ni vad?
ÄNTLIGEN, ska jag börja simträna igen! Jag är så hiimla taggad på det ååh jag har saknat det så himla mycket! För er som inte visste simtränade jag förut men när de ville att jag skulle börja simma morgon och eftermiddag orkade jag inte kombinera träning och plugg SAMT pojkvän som jag hade då så det blev för mycket helt enkelt. Nu på onsdag har jag min första simträning igen och det ska bli så kul! Jag börjar inte på elitnivå direkt utan jag vill simma i en grupp som kallas SIS vilket är en grupp för de som tränar mest för skojs skull så det kommer jag göra nu i en termin och om jag vill börja satsa igen kommer jag att göra det! Jag är superglad iaf!
Mitt gymnasium
Nu tänkte jag berätta om det gymnasium jag går på, Kärrtorps Gymnasium.
Jag vill börja med att säga att jag är supernöjd! Jag är verkligen glad att jag valde detta gymnasium samt linje, och jag känner faktiskt att det inte kunde bli mer rätt.
Till att börja med är miljön superfräsch! Skolan är stor och ljus. Skolan är faktiskt rätt så lik Blackebergs Gymnasium inväntigt då den är byggd mer på höjden. Det är fyra våningar och så är det en ljushall i mitten vilket är supermysigt! Alltid när man går där nere känner man sig så sjukt iaktagen för man kan se folk som hänger sig över alla våningar och tittar ned på alla som går där nere. Miljön är i alla fall ett plus och något annat som är det är skolmaten! Det har hittils inte varit något som jag inte tyckt om och det känns bra eftersom att lunchen är viktig. Vad mer då? Jo, eleverna är viktiga! Jag har faktiskt hittat urgulliga vänner. Just nu är jag med folk jag visste vilka det var innan och jag är väldigt glad för att jag hittat dem. Resten av klassen känner jag inte så bra än, men de flesta verkar sköna och så vilket är skönt. Något annat jag tänkt på om kärrtorp är att man känner sig som en i gruppen. Det är ingen som ser ner på en bara för att man är 1:a och ingen som ser ner på en för att man ser ut på ett visst sätt. Det känns verkligen bra och alla är väldigt välkomnande.
Lärarna är bra dem med, vissa bättre än andra men jag antar att man måste ha dem ett tag för att kunna göra en bedömning av dem - om man ens ska det.
Jag vill börja med att säga att jag är supernöjd! Jag är verkligen glad att jag valde detta gymnasium samt linje, och jag känner faktiskt att det inte kunde bli mer rätt.
Till att börja med är miljön superfräsch! Skolan är stor och ljus. Skolan är faktiskt rätt så lik Blackebergs Gymnasium inväntigt då den är byggd mer på höjden. Det är fyra våningar och så är det en ljushall i mitten vilket är supermysigt! Alltid när man går där nere känner man sig så sjukt iaktagen för man kan se folk som hänger sig över alla våningar och tittar ned på alla som går där nere. Miljön är i alla fall ett plus och något annat som är det är skolmaten! Det har hittils inte varit något som jag inte tyckt om och det känns bra eftersom att lunchen är viktig. Vad mer då? Jo, eleverna är viktiga! Jag har faktiskt hittat urgulliga vänner. Just nu är jag med folk jag visste vilka det var innan och jag är väldigt glad för att jag hittat dem. Resten av klassen känner jag inte så bra än, men de flesta verkar sköna och så vilket är skönt. Något annat jag tänkt på om kärrtorp är att man känner sig som en i gruppen. Det är ingen som ser ner på en bara för att man är 1:a och ingen som ser ner på en för att man ser ut på ett visst sätt. Det känns verkligen bra och alla är väldigt välkomnande.
Lärarna är bra dem med, vissa bättre än andra men jag antar att man måste ha dem ett tag för att kunna göra en bedömning av dem - om man ens ska det.
Jag är i alla fall supernöjd med mitt val, som jag började inlägget med. Om jag ska klaga på något är det att lektionerna är så långa, men jag antar att det är något man får vänja sig vid. Jag känner att mina 3 år på Kärrtorp kommer bli skitbra!
Godmorgon blogreaders
ph: arkiv för att jag inte har några bilder på datorn just nu.
Jag vet inte om jag var den ända, men imorse när jag vaknade hade jag svårt att komma upp vilket jag inte alls brukar ha. Såklart kan det ha berott på att det tog mig ca två timmar att somna igår - eftersom att jag lyckats lägga mig tre i helgen. Snart bär det i alla fall av mot skolan som nu mera är gymnasiet. Jag kommer att berätta för er vad jag tycker om det ikväll, så kika in då också! Puss & Kram!
Fix you - Coldplay
Risken att inte ta chansen!
''If we'll wait until we're ready, we'll be waiting for the rest of out lives'''
Jag tänkte ta upp det här ämnet med att våga ta chanser/risker. Det finns ibland saker man vill göra som man inte riktigt vågar, för att det kan ha vissa konsekvenser, men ärligt talat så har väl allt man gör sina konsekvenser. Det är nog bara att man är villig att ta vissa, men andra inte. Varför vågar vi inte då? Jo, såklart för att varje människa har något i själen som kallas rädsla, vilket är helt normalt. Det sägs att kärleken är blind, men rädslan är betydligt blindare. Även om oron och rädslan inom oss ofta har ett värdefullt budskap, ser den inte till helheten. Jag skulle säga att med rädslan inom oss missar vi ofta det positiva och förstorar det negativa vilket inte alltid är speciellt kul.
När vi konsekvent undviker det som kan vara riskfyllt går vi egentligen emot livet sig självt. För en risk är något där det finns osäkerhet och där resultatet spelar roll för oss. Beroende på hur man ser på det kan livet liknas vid en enda stor risk, för det är alltid osäkert och det spelar roll för oss. Vi tar en risk när vi hoppar över en bergskreva, när vi spelar på en fotbollsmatch eller annan tävling, när vi står upp för vår åsikt eller när vi öppnar oss för olika människor. Vi vet inte vad som kommer hända, men vi vågar ändå ta initiativ. Istället för risk, kan vi också se livet som en enda stor chans – en jättemöjlighet. Risk eller chans, det är ofta vårt eget perspektiv som avgör.
När vi konsekvent undviker det som kan vara riskfyllt går vi egentligen emot livet sig självt. För en risk är något där det finns osäkerhet och där resultatet spelar roll för oss. Beroende på hur man ser på det kan livet liknas vid en enda stor risk, för det är alltid osäkert och det spelar roll för oss. Vi tar en risk när vi hoppar över en bergskreva, när vi spelar på en fotbollsmatch eller annan tävling, när vi står upp för vår åsikt eller när vi öppnar oss för olika människor. Vi vet inte vad som kommer hända, men vi vågar ändå ta initiativ. Istället för risk, kan vi också se livet som en enda stor chans – en jättemöjlighet. Risk eller chans, det är ofta vårt eget perspektiv som avgör.
Jag brukar ofta tänka på vad denna risk kan innebära. Denna risk kan ju i sluutändan bli en sådan stor chans och möjlighet och då var den ju till sist värd att ta.
Mitt nyårslöfte var att jag skulle våga mer, våga ta fler risker för att stärka mitt inre, för att stärka min tillit till mig själv men även för att stärka min självständighet.
Mitt nyårslöfte var att jag skulle våga mer, våga ta fler risker för att stärka mitt inre, för att stärka min tillit till mig själv men även för att stärka min självständighet.
Häromdagen diskuterade vi olika ämnen i klassen och då var det en kille som sa att om man bara är tyst och inte gör någonting kommer man ingen vart. Det är som att man bara står och trampar vatten istället för att simma på riktigt och det var så himla sant. Självklart vågar vissa mer än andra. Folk som har så mycket att ge, kanske inte riktigt vågar ta det där steget men det är det jag försöker visa nu hur viktigt det faktiskt är att stå upp och våga.
Jag har tagit många stora risker i mitt inte så långa liv, och det har såklart slutat negativt också. Det har ärligt talat slutat riktigt dåligt, men det jag vill säga är att man går vidare. Trots att det blev så dåligt i slutändan kan jag idag vara så himla stolt att jag tog den där risken. Annars hade jag bara gått för mig själv och undrat vilket visade sig vara helt i onödan.
Jag har tagit många stora risker i mitt inte så långa liv, och det har såklart slutat negativt också. Det har ärligt talat slutat riktigt dåligt, men det jag vill säga är att man går vidare. Trots att det blev så dåligt i slutändan kan jag idag vara så himla stolt att jag tog den där risken. Annars hade jag bara gått för mig själv och undrat vilket visade sig vara helt i onödan.
Jag ska inte skriva mycket längre än såhär, för många har säkert redan slutat läsa, men ta risker. Gör det. Se det som att åka fritt fall första gången på Gröna Lund. Jag kommer ihåg att det kändes så himla tungt, jobbigt och pirrigt första gången men efter att jag åkt var jag superglad och sa: ''Varför gjorde jag inte det här tidigare?!''.
Vissa saker är lättare än andra att göra, men jag säger bara att om det är något du undrar över eller om det är något du vill göra men inte riktigt vågar. Gör det ändå, för annars står du som sagt bara och trampar vatten. Det låter töntigt men ärligt talat så lever man bara en gång och den där risken du är rädd för, kanske slutar riktigt bra. Det värsta som kan hända är trots allt inte så hemskt som det kanske verkar vara.
Till sist vill jag bara säga att jag alltid finns här för alla mina bloggläsare - och de som kanske bara tittar in. Om det är något du går och grubblar över och inte riktigt vet vad du ska göra kan du alltid slänga iväg ett mail till mig på Isabella.Jegebo@hotmail.com och berätta så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa till! Ni når mig alltid på mailen! Fundera på det, ser du övervägande risker eller chanser? Vilka risker och chanser är värda att ta?
Vissa saker är lättare än andra att göra, men jag säger bara att om det är något du undrar över eller om det är något du vill göra men inte riktigt vågar. Gör det ändå, för annars står du som sagt bara och trampar vatten. Det låter töntigt men ärligt talat så lever man bara en gång och den där risken du är rädd för, kanske slutar riktigt bra. Det värsta som kan hända är trots allt inte så hemskt som det kanske verkar vara.
Till sist vill jag bara säga att jag alltid finns här för alla mina bloggläsare - och de som kanske bara tittar in. Om det är något du går och grubblar över och inte riktigt vet vad du ska göra kan du alltid slänga iväg ett mail till mig på Isabella.Jegebo@hotmail.com och berätta så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa till! Ni når mig alltid på mailen! Fundera på det, ser du övervägande risker eller chanser? Vilka risker och chanser är värda att ta?
Nu kör vi igång igen!
/1. Middag på Vapiano med Felicia i fredags / 2. Plugg hos Felicia i veckan / 3. I Dalarna / 4. Packning till Dalarna/
/ 5. Min nya profilbild på Facebook / 6. Min underbara säng / 7. Sol och bad / 8. Jag utanför Monte Mar /
/ 5. Min nya profilbild på Facebook / 6. Min underbara säng / 7. Sol och bad / 8. Jag utanför Monte Mar /
Hej alla bästaste bloggläsare! Nu har jag äntligen en ny och fräsch design, vilket betyder en ny och fräsch blogg. Jag tänker nu komma igång och ge er den bästa uppdateringen på länge, och den roligaste. Jag har massor att komma med och så vill jag tacka de som haft tålamod och varit trogna bloggläsare och tittat in fast än jag haft paus. Jag är såå glad! Jag har lite brådis just nu, för jag ska in till stan och träffa Angelica men jag vill bara säga att igår hade jag en bästa kvällen på länge. Det var såå mysigt. Mer berättar jag senare. Puss & Kram!
7 dagar, sedan smäller det!
Bloggmotivation
Grattis till min finaste
ph: en av bilderna min låtsasmamma tog på mig igår!
Hej alla! Idag har jag inte gjort speciellt mycket, men så fort Felicia - som för övrigt fyller år idag - messar mig, åker jag direkt till henne för att fira hennes födelsedag tillsammans med henne+två av hennes andra kompisar jag träffat x antal gånger förut. Det blir säkert supermysigt!
Håll utkik efter ny design!
Hej allihopa!
Nu på eftermiddagen gick jag och Hermine ut för att fota mig till min nya bloggdesign som en tjej ska göra åt mig. Vi var ute i cirka två timmar och bilden över är faktiskt ärligt talat en av de sämsta. Jag vill såklart inte lägga ut bilderna förrän designen är uppe, så håll utkik!
New in - Odd Molly
Igår var jag inne i stan tillsammans med min bror, och denna skönhet fick följa med mig hem. Dog lite för den, så jag är supernöjd med mitt köp! Mer fick jag hem lite presenter, bl.a till Felicia som fyller år imorgon men även en lite present till Angelica. Min bror köpte present till sin flickvän och lite mer kommer inte riktigt ihåg, men det var mysigt hur som helst! Puss & Kram!
Att hålla i en vänskap
Har du någon gång suttit vid en lunch/middag tillsammans med dina vänner och velat gå iväg, men känt att ''om du går kanske de snackar skit om dig''? Har du någon gång suttit bland några vänner som snackat skit - eller pratat illa om någon - och bara känt att vad fan är det här? Eller att du bara suttit stilla och lyssnat och tyckt att det varit så fel? Eller har du någon gång kanske haft en vän som gjort något illa mot en annan och hållit det som en hemlighet? - Det har jag.
Så varför i helvete är det såhär? Varför ska man inte kunna gå iväg utan att oroa sig om att ens vänner kanske säger något illa om en själv? Varför snackar man ens skit?
Dessa anledningar är några av de som gör att jag helst umgås med killar och därför har fler killkompisar än tjejkompisar. När killar bråkar, slår de kanske till varandra och så var det med det. Det är inget jävla drama, inte som i tjejvärlden i alla fall. Och det är ju så otroligt skönt att känna att man verkligen har någon! Att känna att, ''Ja, den här personen tycker verkligen om mig'' Är inte det härligt?
Det kanske finns andra sammanhang då du tror att du har en vän som står dig väldigt nära, men sedan visar det sig att den personen inte alls var som du trodde utan den här vännen är egentligen din största fiende. Varför är min fråga, varför?
Det är synd att det faktiskt, ärligt talat har blivit som en social grej att prata om andra men vad fan. Varför pratar man inte bara om saker som hänt, eller andra saker. Du som läser det här kanske sitter nu och tänker att ''Vadå, sen när har man inte pratat om saker som hänt andra eller om andra i huvudsak''. Men egentligen så kanske inte den personen du pratar om i stunden inte alls tycker om att du pratar om det du faktiskt gör. Det är så sjukt, eftersom att världen är så stor, och man har många vänner men man vet inte riktigt vilka som är ens äkta och inte vilket är jävligt synd.
Jag brukar tänka att det är skillnad på t.ex att vara någons bästa vän och att vara en av någons bästa vänner. Eller det att man kanske har en extremt nära vän, men för den vännen är man inte precis lika nära. Alla har ju sina tankar och åsikter om olika människor, saker och ting men det är faktiskt inte alltid man behöver prata om det eller utmärka sina tankar.
Det kanske finns andra sammanhang då du tror att du har en vän som står dig väldigt nära, men sedan visar det sig att den personen inte alls var som du trodde utan den här vännen är egentligen din största fiende. Varför är min fråga, varför?
Det är synd att det faktiskt, ärligt talat har blivit som en social grej att prata om andra men vad fan. Varför pratar man inte bara om saker som hänt, eller andra saker. Du som läser det här kanske sitter nu och tänker att ''Vadå, sen när har man inte pratat om saker som hänt andra eller om andra i huvudsak''. Men egentligen så kanske inte den personen du pratar om i stunden inte alls tycker om att du pratar om det du faktiskt gör. Det är så sjukt, eftersom att världen är så stor, och man har många vänner men man vet inte riktigt vilka som är ens äkta och inte vilket är jävligt synd.
Jag brukar tänka att det är skillnad på t.ex att vara någons bästa vän och att vara en av någons bästa vänner. Eller det att man kanske har en extremt nära vän, men för den vännen är man inte precis lika nära. Alla har ju sina tankar och åsikter om olika människor, saker och ting men det är faktiskt inte alltid man behöver prata om det eller utmärka sina tankar.
Så vart vill jag komma med detta inlägg? Jo, att om du till exempel säger till en vän att ''Du är så jävla viktig för mig och i mitt liv. Jag tycker verkligen om dig'' så måste du väl mena det och i så fall finns det ärligt talat inte en jävla anledning till att man ska prata illa om den oavsett i vilket läge det är och för mig är detta en självklarhet. Om jag tycker om någon, varför ska jag då vilja sprida något om den som kanske hänt, eller säga något om den personen. Om man då gör det anses det enligt mig bara vara extremt jävla falskt mot den vännen man gör det. Tänk att den vännen då sitter hemma och tänker att ''Shit, jag har verkligen någon som bryr sig om mig!'' och den känslan är så sjukt underbar det vet jag. Men då på andra sidan sitter du och pratar illa om den personen. Nej, det finns ingen logik i detta.
Tjejer, (och killar) tänk på de viktiga ni har i era liv och vad de faktiskt betyder för er. Kanske är det inte värt i stunden att göra såhär mot din vän. Håll fast i er vänskap istället och visa hur jävla fin och äkta den är. Det är så den håller längst.
What's in my purse?
Pretty Little Liars
Den här serie, tittar i princip alla mina vänner på, och i skolan brukade de alltid snacka om vad som hände, och jag hade bara sånt stort hat emot det. ''Jag har aldrig tid att titta på serier'' sa jag. Men nu på lovet började jag titta på det. För cirka 2 veckor sedan, och jag är fast. Jag har redan kommit till S03E16 så jag har tittat extremt mycket. Serien är verkligen sjukt bra och jag ångrar lite att jag inte tittade tidigare, för då hade jag kunnat diskutera med mina vänner om det, men den 13e kommer Soner ner/upp (har ingen aning om var Flen ligger) hit och då ska vi snacka. Han har nämligen också tittat haha, så sööt!
För er som inte vet, finns serien att ladda ner på ThePiratebay, och man kan även se den på swefilmer. Jag säger till er som INTE sett den att se den! Det är såå värt alla timmar inomhus! (Haha)
Vad jag jobbar med!
ph: Jag (i mitten) på en simtävling någon gång under 2012.
ph: En extremt pinsam bild på mig och en av mina närmsta vänner Felicia på någon simtävling 2010 eller 2011.
Jag vet inte riktigt om jag talat om vad jag jobbar med, men antagligen har jag någon gång nämnt att jag är simtränare. - Så, vad innebär det? Vad gör en simtränare? - Jo, vi tränar barn. Men jag tänkte berätta lite mer om just hur jag arbetar osv!
Varje tisdag (kommer förhoppningsvis att bli mer efter sommaren), åker jag till Gubbängens simhall för att träna en simgrupp som heter Hajen och är för kanske.. 8-9 åringar, jag har faktiskt inte en aning men när jag började ha dem var vissa av barnen till och med 7, och jag har haft dem i ett år nu.
Jag jobbar tillsammans med Felicia - på bilden över - och det har vi gjort tillsammans sedan starten. Så vad är det bästa med att vara simtränare? Jo, för det första får man träffa supergulliga barn som ser upp till en så himla mycket och man märker det verkligen. De kommer fram och berättar massa saker från dagen och egentligen bryr jag mig inte ett skit, men man blir ändå glad på något sätt för att de väljer att berätta det här. Något annat bra med att jag är simtränare är att jag tycker det är så himla roligt! Jag får träffa min superfina vän och prata en massa, samtidigt som jag tjänar pengar OCH lär barn massa nya saker. Sen älskar jag ju också att vara i vattnet! Det är så kul att träna barn och tack vare att jag är simtränare, har jag kunnat inse att jag inte vill släppa taget om simningen. - Ni hörde rätt! Jag ska börja igen, men troligtvis inte på elitnivå eftersom att jag är rätt satsig inom skolan. Jaa, jag vet inte riktigt vad mer jag kan säga, men hoppas ni gillade att höra vad jag jobbar med! Så småningom lär jag skaffa mig ett lite bättre jobb, men först vill jag börja 1:an och se hur det är utan att ha massa annat att tänka på!
