Jag tänkte ta upp det här ämnet med att våga ta chanser/risker. Det finns ibland saker man vill göra som man inte riktigt vågar, för att det kan ha vissa konsekvenser, men ärligt talat så har väl allt man gör sina konsekvenser. Det är nog bara att man är villig att ta vissa, men andra inte. Varför vågar vi inte då? Jo, såklart för att varje människa har något i själen som kallas rädsla, vilket är helt normalt. Det sägs att kärleken är blind, men rädslan är betydligt blindare. Även om oron och rädslan inom oss ofta har ett värdefullt budskap, ser den inte till helheten. Jag skulle säga att med rädslan inom oss missar vi ofta det positiva och förstorar det negativa vilket inte alltid är speciellt kul. 
När vi konsekvent undviker det som kan vara riskfyllt går vi egentligen emot livet sig självt. För en risk är något där det finns osäkerhet och där resultatet spelar roll för oss. Beroende på hur man ser på det kan livet liknas vid en enda stor risk, för det är alltid osäkert och det spelar roll för oss. Vi tar en risk när vi hoppar över en bergskreva, när vi spelar på en fotbollsmatch eller annan tävling, när vi står upp för vår åsikt eller när vi öppnar oss för olika människor. Vi vet inte vad som kommer hända, men vi vågar ändå ta initiativ. Istället för risk, kan vi också se livet som en enda stor chans – en jättemöjlighet. Risk eller chans, det är ofta vårt eget perspektiv som avgör.