Jag tänkte ta upp det här med alla hjärtans dag och uttrycka mina åsikter om det. För det första: alla hjärtans dag är inte bara till för alla kärlekspar. Alla hjärtans dag är till för att vi ska vara med - eller bara inse att vi har - de vi faktiskt älskar. Det kan självfallet handla om en pojkvän/flickvän men det handlar väldigt mycket om familj, vänner, att göra det man älskar osv. Så de som går runt och känner sig ensamma på alla hjärtans dag, ja.. Enligt mig är det bara idioti. 

 

För det andra: att vara ensam innebär att inte ha någon alls och i dagens samhälle är det väldigt få som faktiskt är ''ensamma''. 

När jag ser folk skriva: ''Ska sitta inne och äta glass och sörja att jag inte har någon pojkvän'' (Kommer oftast från tjejer) Blir jag bara besviken. Är det nödvändigt att vara i ett förhållande? Är livet meningslöst om vi inte har någon vi är kära i som älskar oss tillbaka? Nej, verkligen, verkligen inte. 

Jag brukar säga til mina vänner att jag inte vill ha ett förhållande. Jag har inget intresse av det, MEN. Den dagen jag blir kär i någon jag inte klarar mig utan. Den dagen vet jag att jag ska ha ett förhållande och då kommer jag att gå all in för det. Men sålänge jag inte är kär finns det inget att riktigt sakna. Såklart kan jag sitta och önska att jag vore kär - men det är jag inte, och jag är faktiskt vara 16, snart 17 år. Jag har hela livet framför mig och den dag, tro mig. Den dagen jag blir kär kommer jag att göra allt. Det kommer inte att finnas något som kan stoppa mig och detta har hänt en gång i mitt liv förut. 

 

Kärlek är inget man ska springa runt och leta efter, det är bara idioti. Kärlek behöver inte vara mellan ett par och det ska verkligen inte vara något man framtvingar. Varför skulle man vilja vara i ett förhållande med någon man inte är kär i? Det är något jag inte förstår. Jag kan väl inte vara tillsammans med någon jag inte älskar? 

Mina vänner brukar säga till mig att jag måste ta det mer chill och sluta bry mig så mycket men om man är tillsammans med någon ska man väl ändå kunna se en framtid med den personen. För om man är tillsammans med någon man tänker att: ''Nä men gud, oss kan jag inte se tillsammans om ett år''. Vad är då meningen? Ingenting, enligt mig.