Ett minne för livet.

Konfirmationen, det är någonting som jag verkligen aldrig kommer att glömma. Allt började i Rättvik. Det var snö ute, och jag kände ingen annan utom Vendela och Philip. Helgen gick fort och när jag kom därifrån hade jag träffat ca 5 nya underbara människor jag ''connectat'' med. Vendela hoppade av konfirmationen, och då sänktes allt lite, men då hade jag Lisa som jag träffat på konfan. Nästa läger var i Rom, 4 dagar. Jag började umgås lite med Viola och Wilma, men vi pratade bara lite. Tom var nu också en av mina absolut närmsta vänner. Vi träffades på fritiden, jag Tom och Lisa. Dock hoppade Lisa av konfirmationen vid valborg och då hade jag typ bara Tom jag verkligen kände, och Philip såklart. Sen kom det här sista lägret i Rättvik. En vecka, en underbar vecka. Det tog inte alls lång tid innan jag, Viola och Wilma pratade ihop oss och verkligen hittade varandra. Dag 2, var nog alla tjejer (inte i mitt rum, men i Violas, Claras och Wilmas rum) ganska tighta. Vi försökte smita ut på natten osv, och de gjorde att alla ''släppte in varandra''. Vendela, Nicole, Rebecca, Matilda, Niike, Andrea... aa kommer inte på så många fler namn hehe, har jag glömt någon kommentera! Men vi blev vänner i alla fall, och lägret gick så himla fort. Allt gick så fort, och rätt som det var, stod vi alla tillsammans där i kyrkan och skulle få en hand lagt på huvudet. Allt var slut den dagen. Men ändå var det inte det, för att jag har fått så sjukt underbara vänner jag aldrig kommer att glömma. Den här resan glömmer jag inte, och jag vet att jag kommer fortsätta umgås MINST, med alla som är med på den här bilden. För de är de som jag kommit närmast. Kärlek till er alla♥