Nu tänkte jag berätta hur mitt Nationella prov gick idag. Jo, visst gick det väldigt bra och så, MEN. Jag hade en liten nedgång som inte var den trevligaste. 

Vi skulle sitta 5 stycken i ett rum och diskutera en massa olika ämnen och allt gick bra ända fram tills det var Fridas tur. Hon började läsa sammanfattningen och sedan började hon prata om ämnet och så. Ämnet var ''Ny i klassen'' typ och det gjorde att jag kunde relatera till så mycket. Eftersom att jag gått i många olika skolor blev det väldigt känslosamt för mig då Frida sa att man tänker ''passar jag in eller inte, vad tänker folk om mig osv.'' Jag vet inte vad det var, men mina ögon började fyllas med tårar och då såg Frida det. Hon sa då typ ''Är du okej?'' Jag ville inte förstöra då så jag log bara och sa att ''Ja fortsätt du, ignorera mig det är lugnt!'' Men då la Shenie handen i mitt knä och då bara sprutade tårarna ut och jag var tvungen att lämna rummet i två minuter. Gick in igen och då satt resten av gruppen och grät. Angelica, Shenie och Frida. (Vendela gick ut och tröstade mig). Krångligt, men alla grät och sedan startade vi bara om. Jag fick berätta sen hur allt hade varit och varför det var så jobbigt. Det var svårt att berätta och jag grät typ bara, men kände mig ändå hyfsat stark. 

 

När jag bytte skola första gången, gjorde jag det med kompisar. Så det var lugnt, och sedan när jag blev utan vänner var det en väldigt tuff tid för mig. Orkar inte skriva om allt, för ni vet redan vad som hände men ja. När jag sedan bytte till Vittra blev allt bara sämre (då jag ändå ville börja om). Jag gick där i 2 veckor och ingen pratade med mig från min egen årskurs. Jag fick negativa kommentarer slängda efter mig och mådde helt enkelt kasst där. Jag började tänka på hela min skolgång, allt negativt och sedan kollade jag på var jag stod idag. Jag går i en skitbra skola med människor jag kan vara mig själv med. Människor jag älskar och verkligen bryr mig om. Tanken att jag är så himla lycklig idag och tanken att jag var så himla olycklig förut. I alla fall, jag blev väldigt känslosam när detta togs upp så ja. Men jag avslutade gråtandes med ''Även om det kan vara en lång väg till lycka, vet jag att man alltid finner den så länge man håller huvudet högt''